Nu kan jag inte låta bli att känna en helt ny smärta.
Fundera på det, tänk på stunder bara du och jag.
Allt som du trodde på.
och allt som kändes rätt.
Vill du verkligen att stå där och ta farväl.
När jag säger att jag fortfarande älskar dig.
Innan jag visste,
Vad jag skulle gå igenom.
Du fick mig att bli kär i dig.
Jag fallde,
men du fånga mig inte.
Jag skulle låta dig gå.
Tog dig sedan tillbaka.
Du sviker mig.
och jag får lida för det.
Självklart, naturligtvis
För du var tvungen att gå och visa mig hur bra,
Din kärlek faktiskt kan va.
Sen kastade bort allting.
Så jag ber dig, snälla stanna älskling.
Du är som min första dålig vana.
Jag kan inte leva utan dig.
Jag kan inte ge upp dig någonsin.
Och även om du är problem för mig.
Jag så kan jag vara ett med ibland.
Jag kan inte säga att det räcker,
men jag är en del av dig, du är en del av mig.
Hur ska jag kunna ge upp dig?
perfekta
Vi kanske aldrig va perfekta, det kan jag förstå.
Men vi har ju ändå haft det ganska bra, och roligt ändå.
Vare sig om vi var kära, eller bästa vänner.
Så visste vi alltid båda två, vad den andra känner.
Allt det där tråkiga som läxor och städning, sånt man gör varge dag.
Blev när du var med roligt, blev plötsligt bra.
Man lärde sig att upppskatta ,sånt som alltid funnits där.
Kan det varkligen vara såhär för alla, varge gång man blir kär.
Enligt mig så va vi perfekta ,det måste du förstå.
Det som skillde sig mellan verkligheten och en saga, var att du beslöt dig för att gå.
That I've missed..
must know something That I've missed.
igen
För att gå tillbaka nästan exakt ett år och se tårarna i dina ögon och fortfarande inte kunna fatta hur
dem kunde vara falska.
För du var ju så bra. Jag sa att jag aldrig skulle glömma våra minnen med ett leende på läpparna, nu sitter jag här och minns samtidigt som en tår rinner långsamt ner för kinden.
Du, du är nog med kompisar och skrattar.
Men om du någongång skulle tänka på det ändå.
Undra om du fortfarande ler åt det då?
hemma
jag längtar hem...
för det är ju hos dig jag hör hemma
en liten text
hat, förståelse,sorg och framför allt tro.
Jag har alltid trott på dig avre sig det gällde något då sagt eller tron på att du ska fatta rätt beslut.
men tyvärr så har jag nog inte trott på mig själv tillräkligt för att inse vilket som är det rätta beslutet för mig.
Det är nu som det ska komma, förklaringen till vad det rätta beslutet är.
men jag vet inte, för det känns inte rätt att sluta hoppas.
Folk säger alltid att det är svårt att släppa någon som var en del av äns liv.
du var inte det, så varför är det så svårt för mig att släppa dig?
är våra minnen SÅ underbara?
två bästa vänner sitter på en skuggig lekplats en morgon.
det är ganska kallt ute men ändå okej med tanke på hur tidigt det är.
Hon vet att han kommer säga något. Hon märker alvaret i hans blå ögon.
så hon tar ett djupt andetag för att förbereda sig på vad han har att säga.
För för första gången så har hon ingen aning och det gör henne osäker.
Han kollar på henne och helt plötsligt försvinner osäkerheten.
För han sitter där med sina blåa ögon sitt hår som blivt blont av solen och
även fast han inte ler så kan hon ana det bakom dem där perfekta läpparna.
För stunden så njuter hon av tystnaden och att bara få sitta där brevid honom.
Men när han berättar att han älskar henne så saknar hon inte tystnaden ett dugg.
nu äntligen får hon se det där leendet som gömt sig samtidigt som hon känner att hela hon lyser.
Långsamt lutar han sig mot henne och kysser henne mjukt.
nä inte underbart alls, mer patetiskt faktiskt.
jag orkar inte med detta,
märker
tänk då att den märker än, men it´nte tycker om än ändå...
lätt
jag önskar att detsom är lätt kunde vara rätt.
konstigt
det är något som känns riktigt konstigt
med att du inte är en stor del av mitt liv
förlåt
eller jo, kankse ett förlåt?
inside
I think about you. I think about you.
oh I'm crying now, becuse we just said good bye.
so I think about you. I dream about you.
I now that Im not so strong, and would'nt get stronger ,by doing somthing wrong.
even if It felt rhight ,even if still fells right.
svårt
men det kanske är svårare att leva med att jag har svikit dig..
jag kan inte lyssna på
för då tänker jag på det vi hade förut.
jag kan inte lyssna på sorliga låtar längre,
för då tänker jag på hur det tog slut.
...
vi har alla våra brister.
det är först nu jag inser att det är du som är min.
de är en underbar tjej du mister.
men visst, det svårt att få reda på att den tomma platsen i mitt hjärta inte är din.
magiskt eller tragiskt?
när jag tänker på det nu så är det bara tragiskt.
alla minnen vi har
att alla minnen vi har va bra.
för varför skulle du annars lägga ner tid på att minnas dem?
och varför skulle jag?
jag trodde väl fel..
att du var drömmen jag så länge drömt, som nu blivit sann.
jag trodde att du föralltid skulle älska mig.
älska mig, på samma sätt som jag gör och alltid har älskat dig.
jag trodde att du var underbar ,min egen prins.
att jag kunde sluta leta för nu vet jag var han finns.
drömmen som du så länge drömt måste ju också bli sann
drömmen som bevisa att vi inte var menade för varan..
Jag har glömt bort vad kärlek är,
hur det känns att tycka om,
jag minns sorgen när du gick,
men inte glädjen när du kom.
jag minns när allting var så bra.
jag minns när det var du och jag.
jag minns när du var underbar,när du var så snäll.
jag minns när du sa att du älska mig innan jag somna varje kväll.
jag minns när jag alltid tänkte att ett liv utan dig inte skulle funka.
jag minns när du närmade dig mig,mitt hjärta hårdare dunka.
jag minns när jag inte behövde blunda för att se dig stå där.
jag minns första gången jag var riktigt kär.
jag minns när våra ögon log.
jag minns....när du drog.
jag vet att jag inte borde
jag vet att jag inte borde gråta mer.
jag vet att jag inte borde lägga mig i allt mer.
jag vet att jag inte borde fortsätta hoppas på sådant du lovat mer.
jag vet det, men jag vet också att jag kommer fortsätta göra det
för dig
förut var jag bästa vän.
förut var jag någon för dig.
nu är jag ingen bästa vän.
nu är jag ingen speciell.
nu är jag ingen för dig..
nu
nu för exakt ett år sedan kunde jag varit stark. stark nog att klara mig ensam.
stark utan tårar. för exakt ett år sedan så hade jag kunnat sitta ensam i mörkret i regnet
utan att gråta. nu för exakt ett år sedan hade jag kunnat ändra på allt.
varken mitt eller sitt liv skulle vara det samma. Livet kanske hade varit sjukt mycket bättre.
nu för exakt ett år sedan kunde jag varit stark.
nu exakt nu så tänker jag vara det