jag trodde väl fel..

jag trodde vi var menade för varan.
att du var drömmen jag så länge drömt, som nu blivit sann.
jag trodde att du föralltid skulle älska mig.
älska mig, på samma sätt som jag gör och alltid har älskat dig.
jag trodde att du var underbar ,min egen prins.
att jag kunde sluta leta för nu vet jag var han finns.

drömmen som du så länge drömt måste ju också bli sann
drömmen som bevisa att vi inte var menade för varan..

Jag har glömt bort vad kärlek är,
hur det känns att tycka
om,
jag minns sorgen när du gick,
men inte glädjen när du
kom.

jag minns när allting var så bra.
jag minns när det var du och jag.
jag minns när du var underbar,när du var så snäll.
jag minns när du sa att du älska mig innan jag somna varje kväll.
jag minns när jag alltid tänkte att ett liv utan dig inte skulle funka.
jag minns när du närmade dig mig,mitt hjärta hårdare dunka.
jag minns när jag inte behövde blunda för att se dig stå där.
jag minns första gången jag var riktigt kär.
jag minns när våra ögon log.
jag minns....när du drog.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0