nadjastexter

jag har haft nästan alla känslor som går att ha för dig kärlek,
hat, förståelse,sorg och framför allt tro.
Jag har alltid trott på dig avre sig det gällde något då sagt eller tron på att du ska fatta rätt beslut.
men tyvärr så har jag nog inte trott på mig själv tillräkligt för att inse vilket som är det rätta beslutet för mig.
Det är nu som det ska komma, förklaringen till vad det rätta beslutet är.
men jag vet inte, för det känns inte rätt att sluta hoppas.
Folk säger alltid att det är svårt att släppa någon som var en del av äns liv.
du var inte det, så varför är det så svårt för mig att släppa dig?

är våra minnen SÅ underbara?

två bästa vänner sitter på en skuggig lekplats en morgon.
det är ganska kallt ute men ändå okej med tanke på hur tidigt det är.
Hon vet att han kommer säga något. Hon märker alvaret i hans blå ögon.
så hon tar ett djupt andetag för att förbereda sig på vad han har att säga.
För för första gången så har hon ingen aning och det gör henne osäker.
Han kollar på henne och helt plötsligt försvinner osäkerheten.
För han sitter där med sina blåa ögon sitt hår som blivt blont av solen och
även fast han inte ler så kan hon ana det bakom dem där perfekta läpparna.
För stunden så njuter hon av tystnaden och att bara få sitta där brevid honom.
Men när han berättar att han älskar henne så saknar hon inte tystnaden ett dugg.
nu äntligen får hon se det där leendet som gömt sig samtidigt som hon känner att hela hon lyser.
Långsamt lutar han sig mot henne och kysser henne mjukt.

nä inte underbart alls, mer patetiskt faktiskt.
jag orkar inte med detta,