normal för en stund? 10/1

hej dagbok.
idag så åkte jag in till stan och träffade några kompisar som jag träffa på ett musikläger förra året.
Det kändes skönt att bara vara Nadja och inte tjejer med alla problem jag menar jag har kastat bort mitt liv.
Jag är 13 jag borde ha kul inte gråta över föralltidsnubben.
När jag ålte hem sa pappa till mig"nu är allt i ditt liv perfekt du måste bara klara skolan." men jag kan inte konsentrera mig på lektionerna när jag är tvungen möta hans blick hela tiden att se han le är skit jobbigt.
jag måste ta mig ur dehär och de snart. jag står inte ut länge till
puss och hoppas livet blir bättre tills nästa gång<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0