nadjastexter

jag kommer ihåg när jag var hemma hos Anna med Ebba och Adrian. Sen kom du.
Vi satt på Annas altan och målade. Efter det så tog du och jag med en tekning som typ
Anna hade gjort åt dig.Det stod Jonathan ♥ Celine på den.
vi gick till bäcken och du satt upp den på insidan av tunnnen.
jag satt där och önskade att det var mitt namn som stod där.
Mitt namn stod inte på pappret men i ditt hjärta. Det var åtminstånde det jag trodde när du
till sist sa att du var kär i mig. Jag önska att du aldrig gjort det.
Då kanske jag hade haft dig nu, och inte som killen som sitter och små retar mig i klassrummet utan som då.
Som när jag älskade dig.
Jag kan säga att jag släpper dig föralltid men vem vet om föralltid slutar redan imorgon?
För att du är inte äns värd att släppa.

Det känns tryckt att forfarande känna dina andetag i nacken när jag sover.
Att när jag blundar riktigt hårt så känner jag dina armar runt mig.
Men sen öpnnar jag ögonen och märker att det inte är verklighet, varken då eller nu.

Men än sak kan jag lova jag älskade dig.
Tyvärr så älskade jag dig